Stökig partner när man själv är väldigt nogrann

Jag och min sambo har bott ihop i 4 år. Vi är runt 30. Något som går oss båda (mest mig tror jag faktiskt) på nerverna är att vi är väldigt olika när det kommer till att hålla ordning och reda. Jag är en person som, efter att jag har använt något, lägger tillbaka det på sin rätta plats. När jag har sköljt av en tallrik i diskhon så sköljer jag rent/torkar bort matresterna som ligger kvar. Jag vet inte om vissa skulle kalla mig pedant? Men upplever att många av mina vänner är likadana som mig och jag tycker inte det är något konstigt med det. Men sen har vi ju en annan typ av människa, min sambo:
När hon använder en sax för att öppna något, ja då lämnar hon saxen där hon använde den. Om hon tar av sig strumporna på kvällen så hamnar de ofta på köksbordet och inte i tvätten (usch?). Hon gör ofta smoothie på morgonen och häller ut resterna i diskhon, och låter det torka in. Hon bryr sig inte om det är rent eller skitigt där. Det leder till att jag ofta behöver stå och gnugga/skrapa bort ingrodda matrester, vilket kan ta flera minuter. Istället för att hon bara kunde ha spolat i 10 sekunder med kranen för att skölja bort smoothieresterna från diskhon...

Detta är så klart väldigt irriterande och ibland känns det som att jag bor med ett barn. Jag har försökt tagit upp detta flera gånger på olika sätt men hon blir väldigt irriterad trots att jag verkligen försöker få igång en konstruktiv diskussion. Jag menar inte att jag är perfekt men jag tycker ändå att det korrekta sättet är att skölja ur diskhon i 10 sekunder direkt istället för att behöva stå och gnugga och använda något starkt medel en halv dag senare när allting fastnat och luktar illa. Hon hävdar då att mina sätt inte alltid är de rätta sätten? Det förstår jag men i de exemplen jag tog upp här så är det väl ändå glasklart, eller är jag galen?

Det här har skavt sedan första veckan vi bodde tillsammans. Vissa kanske skulle säga att det är skitproblem men när det är mycket annat som är dåligt i vårat förhållande just nu så kan jag inte släppa detta. Det bidrar till att jag just inte vet om jag vill spendera mitt liv med den här personen. Låter det helt galet? Jag är inte heller perfekt och jag har garanterat såna här beteenden som hon stör sig på med all rätt, jag behövde nog bara skriva av mig och vill gärna höra andras tankar.